Februari .

Vi avreste från Landvetter i snöblask och landade i Puerto Plata i strålande solsken och värme. Omställning kan man säga. Dominikanska republiken och Haiti utgör ön Hispaniola i Karibien.
Restiden dit är ca 9 timmar och tidsskillnaden -5 timmar.
Puerto Plata är en mycket liten flygplats med den absolut snabbaste passkontroll och bagageutlämning jag varit med om. Transfern till hotellet tog bara 20 min.
Hotellet "Caribian Village Club On The Green" ligger omgivet av en 18-håls golfbana inom hotellområdet Playa Dorada. Hotellet består av en samling små byggnader i karibisk stil i en mycket vacker grönskande trädgård.
Efter en rutinerad incheckning då vi bl.a. fick ett plastband om handleden tog vi vårt rum i besittning och jag trodde knappt mina ögon. En säng, som inte var särskilt bred och en rostig bäddsoffa som jag inte, i mina vildaste drömmar, trodde gick att använda var allt som fanns att sova i.
Ett samtalt till receptionen och vips kom en vacker flicka och förvandlade skrothögen till en acceptabel sängplats.
För övrigt var rummet rent och rymligt och hade en stor möblerad balkong.
Vi var trötta efter den långa resan och somnade snabbt och sov gott.
Playa Dorada är alltså ett område med bara hotell och hit har endast hotellgäster och de som arbetar här tillträdde.
På gångavstånd inom området finns ett köpcentrum där man kan köpa de vanliga turistprylarna och t.ex. skicka mail hem. Vykort är dyrt och kommer sällan fram.
Eftersom jag var sjukskriven under resan och inte skulle utsätta mej för stress åkte vi första gången på en s.k. all inclusive-resa.

Detta innebär att allt, från första vattendroppen till den sista kvällsdrinken och natthamburgaren, redan är betalat. Det var ju också en upplevelse. Jag har aldrig haft några spritproblem men här fick jag det!!?? Det var inte bara en drink som åkte ut i slasken och det är ju också en form av missbruk. På något sätt är det inte så gott med alkohol när tillgången är obegränsad.
Maten var jättegod och riklig och serverades vid nästan alla tider på dygnet. Om man tröttnade på bufféerna i huvudrestaurangen fanns det 2 á la carte-restauranger som man fick boka in sej på sammanlagt 4 gånger på 2 veckor.
Första morgonen blev det som brukligt på en ny ort rekognosering och information. Jag konstaterade snabb, att så särskilt många utflykter skulle det inte bli. Jag var sjukskriven p.g.a. utbrändhet och stress och var otroligt trött och allt var bara jobbigt för mej.

Till stranden var det lätt att ta sig. Hotellet hade egen Beach Club och dit gick det gratis bussar var 20:e minut. Även här var allt dvs. mat, dryck, stolar och strandhanddukar gratis (eller betalat är väl mest korrekt).
Det fanns 2 pooler på hotellområdet. En stor med alla aktiviteter men också en s.k. relaxpool. Den var barnförbjuden och det fanns bara ca. 30 stolar och där var det lugnt och skönt.
Här tillbringade jag den mesta tiden med att slappa och läsa medhavda böcker. Vi gjorde en halvdagsutflykt till Puerto Plata. På så sätt fick vi också en liten uppfattning om landets storslagna natur. Först besökte vi en romfabrik eller snarare tapperi. Här buteljerades ofantliga mängder rom. Vi fick veta att den mesta spriten dricks inom landet bara 10% exporteras. Det finns både vit och brun rom av olika styrka och finhetsgrad. Ju längre den lagrats desto bättre är den. Naturligtvis fick vi båda smaka och handla här och det kluckade bra i bussen när vi for vidare.
Nästa stopp gjordes vid ett museum. Där fick vi se och höra om bärnsten. Man bryter bärnsten i gruvor och den finaste är blå. Det bryts också en mycket vacker ljust blå sten som heter larimar.
Vi fick provröka cigarrer med olika smaker t.ex. vanilj och se hur man rullar dem. Här stiftade vi också bekantskap med Mamajuana som sägs vara Dominikanska republikens Viagra.

Man lägger en blandning av flera sorters små kvistar, rötter och kryddor (vilka vet jag inte) i en flaska, tillsätter honung , rött vin och rom och låter det stå och dra. Brygden man då får fram skall vara stärkande för män. Om den är det kan man ju undra men den smakade gott.
Vi tog en promenad i den lilla stadens centrum, besökte Nelson House, som är ett varuhus, och tog en öl på Sam´s Bar innan färden gick vidare till marknaden och slutligen till det gamla fortet San Filipe.

Allt som allt en ordinär Citytour men vi fick ju se en liten gnutta av landet.
Vi hade otur med vädret. Visserligen kommer det nästan alltid någon liten skur här dagligen men detta var inga små duggregn precis. Nej, det var som att öppna himmelens slussar men för det mesta varade det inte länge och det var ju tjusigt på sitt sätt. Det är ju förstås inte så roligt när det blir pölar på golvet inomhus och alla kläder känns fuktiga men det är sånt som händer.
Allt som allt kan jag väl säga att som charterresornas charterresa är detta det perfekta målet. Jag brukar vilja få ut lite mer av mina resor men hälsan rår man inte över och det går kanske fler tåg (eller flyg).